Behöver skriva av mig lite.. Har varit ledsen nu i två dagar men vill inte prata om de.. Allt snurrar och jag ångrar mycket

jag gjort.. Hur kan man göra något som man ångrar som ändå är rätt beslut och må såå dåligt över de.. =( Jag tänker

hela tiden på de men vad ska man göra.. Jag mår mår ju inte bättre av de men  ändå gräver man ner sig.. Jag blir tokig

snart.. Försöker vara stark för barnens skull men dem ser att man är ledsen.. Det skär i hjärtat när Jessica frågar varför

man är ledsen.. Hur ska jag kunna förklara allt för en 4:åring.. Det går ju men tycker inte att jag ska belasta henne med

de.. Hon kommer förstå en vacker dag.. Hon förstår redan en del men resten behövs inte prata om nu.. Jag försöker

sova om nätterna men kan inte, vilket blir fel på dagarna när man är såå trött och ska försöka göra något med barnen..

Varför ska man vara tv å från början om ena inte varken vill eller tänka ta sitt ansvar.. Jag klagar inte över de ,de är ändå

Han som lider sen när barnen blir äldre att man missar allt de man vill komma ihåg.. Är bilar såå viktigtare än barn??

Visst ska man få ha sitt nöje men då kan väl dela ansvar och båda kan få göra något men de är bara såå lätt för en

annan och släppa allt och låta andra ta hand om de som båda skapat till världen.. Nu orkar jag inte skriva mer..

Men en sak ska ni veta jag älskar mina barn över allt annat Man har rätt till att vara ledsen.. Puss och kram